Rovátkol har syrðt att relatera till dem som Säger att ALLT ässältiras när du får barn. Még mindig azt gondolom, hogy nagyjából ugyanaz az ember vagyok, mint korábban. Men vist, even jag får väl medge att varit en resa som format mig.
Jag vet inte exakt miért, men selva födseln och de påföljande vekorna var inte så livsomvälvande som jag hade äkkät mig. „Den bästa dagen i mitt liv” verkar vara den nativla reaktionen för majoriteten men någ such euphori kände jag inte av. Orsakerna till den dämpade responseen kan vara många.
Talán azért, mert azért jöttem, hogy beküldjenek a kórházba, és akkor láttam először Leah-t, amikor az „ágyában” feküdt, különféle kábelekkel a testéhez kötve. Kanske var det på Grund av min praksikt lagda persigtning. Jag minns att jag hade mer fokus på hur jag kunde hälpa min Sambo än att reflectera över vad den nyfödda Babyn kommer att betyda för oss.
Eller så var det för att det västert besponsibility som tyngde mig. Jag kunde inte leva i nuet för att jag såg nya problem och challenges som väntade bakom hörnet. Nem számít, mi, så var jag inte alls så överlycklig som sämmätt äjättar sig av en nybliven förälder.
én a társadalmi viszonyok färre, så klart lettek. Kaffeträfar och padelmatcher med vänner lyser med sin fråvaro. En middag ute med min Sambo har visat sig vara överraskande shardt att få till stånd. För att vara nång som trivs bra ensam så har jag märkt that I still miss det social umgänget.
Jag är annars en Lugn och stabil személy. Min Sambo Jitka skulle bra kunna få får sig att kalla mig tråð och känslokall. Miután Leah közelebb született a dokkhoz, mint valaha. När jag ser på Nyheter från Gaza eller Ukraine så ez hihetetlenül nagy hatással van rám. Ögonen blir nigiga när barn råkar illa ut och jag är stundtals rädd att something hemskt ska hända Leah.
Mitt så kallade Lugn har fätt se sig besegrad ett otal vangers. Sömnbrist, ett skrikande barn, stressgt på jobt och en partner som helt hirtelen hatar mig, har varit en explosiv cocktail. Det hela har utmynnat i situations där jag inte förmåt tygla mitt Humör utan min frustration har fätt ta över.
Nem adok egy szakot som är mera gegendet idag än previous är kääkäon av att aldrig räcka till. Mindig van valaki, aki nem osztja meg veled. Och jag vill ju vara en bra pappa, kolléga och vän, så jag Säger ‘ja’ mer än jag Säger ‘nej’. Men det tillvägagångsättet leder särn till oakat välmående.
Efter att Leah kom till världen så har jag prookt att Skala ner i mitt liv. Prioritás. Jag har blitt lite bättre på att ha fokus på de saker som jag anser är importanta och menningsfulla. Fiatal koromban azt hittem, jó dolog száz golyó a levegőben. Az Olika projekt, az együttműködés és az extra tevékenységek a maguk módján inspirálóak és hasznosak voltak, ugyanakkor nagyon energikusak is voltak. Idag vågar jag say nej och varna om mig sälv.
Ezt a három évet med Leah har varit fina och omtumlande. Om selva födseln och den påföljande perioden innebar mindre exalterade moment än äätät så har tiden efter ikkeit selvarat. Kärleken till min dotter har bara väkts och väkts ju äldre hon blitt. Ő a legjobb barátom.
Allt észlerades inte för mig personalenen, men vist har färäldraskapet gett experiences och perspektíva, amiért hihetetlenül hálás vagyok. Även om jag synnät att I någorlunda har förblivit den samma person jag var innan jag blev papa så må jag medge att Leah har har impactat mig. Hon har gyoert mig till en lite bättre version av mig sälv.
Bízzunk benne, hogy a tendencia folytatódik.
